Jag behöver solsken
en eld som tinar de istappar
som Pluto lämnade i mitt hår
stjärnorna falnar sakta
och jag längtar till solen
vill kretsa runt dess kärna
och sakta värma upp mig
jag äntrar mitt trogna skepp
och styr mot galaxens centrum
betraktar Vintergatans ljus
i glittrande stjärnvindar
planeter som rör sig i banor
i tysta majestät
jag närmar mig sakta solen
livgivaren åt allt
förbi Saturnus, Uranus, Jupiter
dessa jättar i ett skimrande hav
av tid och avstånd
jag skrapar bort isen på fönstret
och trycker in kombinationer
ruskar ur stjärnorna i mitt hår
och släpper ut dem en efter en
sätter tillbaka dem på deras platser
underbara små solar i min rymd
nu söker jag ert flammande hem
jag vill leva, känna värmen i min kropp
och klä mitt hår med solstrålar
lämnar dig bakom mig
I Plutos kyla