Jag funderar på dig
på kometens eld
trodde du skulle värma mig
men du lämnade mig kall
hann aldrig upp dig på himlen
innan du försvann igen med ett skratt
mitt skepp hann inte med
och jag inser att jag förändrade mig
försökte bli lik dig
men vatten kan inte bli eld
is kan inte brinna
du tog med mig på en resa
mot galaxens gränser
brände mina hjärttrådar
smärtade och flammade
och nu är jag lämnad ensam
men jag är på väg till solen
den kommer att läka mig
jag kan redan känna värmen
som ett löfte av liv
inte alls som din flammande eld
utan ett stadigt klot av värme
trots din skönhet ger du inte liv
och nu är du borta
jag styr om min kurs mot det inre
av Vintergatans regnvåta gator
reser från is till sol
och du kommer aldrig
att förföra mig igen
du vackra ensamma komet
må du alltid lysa