Jag bryter atmosfären
störtar mot jordens yta
och mitt inre sjunger
det skakar och rycker
och jag hoppas att skeppet håller
håller i mig och sluter ögonen
ljudet är öronbedövande, trycket enormt
och plötsligt minskar det, jag öppnar ögonen
en solbelyst havsyta närmar sig
och jag landar med ett stort plask
äntligen är jag hemma, där jag hör hemma
på min vackra planet
jag klättrar ur och kisar mot solen
denna livgivande stjärna
denna vän som ledde mig hem
genom tvivel, rädsla och död
jag har sovit i Plutos is,
rest genom Saturnus ringar
sett din runa i sanden på Mars
sett så många under men
inget går upp mot den vackra solen
där den lyser upp mitt hem
jag är äntligen hemma där jag ska stanna
resan är slut, och jag ska ställa undan mitt skepp
minnena har jag med mig i mitt hjärta
av en vidsträckt rymd
och stjärnor i mitt hår