Varje gång jag rör dig sviker jag henne. Varje gång riskerar jag att förlora allt.
Därför försöker jag låta bli.

Jag känner hur din hand letar sig mot min. Trevandes fram över mitt lår. Jag sa ju att du inte fick göra så.
Jag möter dig halvvägs med min. Det var ju så jag inte fick göra.
Kanske är det vinet. Ja, det är klart det är vinet.

Jag ler mot henne. Hon vet ju ändå ingenting. Allt pågår under bordet. Ingen ser, ingen vet.
Jag säger att jag älskar henne. Jag säger att jag älskar er. Ingen förstår innebörden. Ingen hör de dolda orden. Ingen mer än jag och förhoppningsvis du.
Allt kan skyllas på vinet.

Jag kramas. Går hela varvet runt. Kramar alla jag annars inte kramar. Vår kram är lite längre. Din och min. Så mycket finns gömt. Ingen ser, ingen vet. Inte ens hon.
Det är ju bara vinet.

En kort stund för oss själva. En stulen stund. Du säger att jag inte älskar dig. Inte som du älskar mig. Du vill ju bara röra mig. Läppar mot läppar.
-Vi har ju drömt om det här.
-Men i drömmen fanns ju bara vi.

Du säger att jag inte älskar dig.
Men henne då? Vi älskar ju henne?