Håll om mig. Bara för inatt.
Håll om mig, så att tanken inte kommer åt.

Jag vet att du inte älskar mig. Att inte heller jag älskar dig.
Att vi inte känner varandra.
Jag vet att vi inte hör ihop. Aldrig kommer att höra ihop.
Att vi bara är för en natt.
Jag vet att vi är dem som alltid blir kvar när alla andra går hem.

Det skrämmer mig att jag är här. Även fast jag vet. Att jag ligger nära, håller hårt. Bara för att jag inte orkar vara själv.
Det skrämmer mig att jag låtsas att vi är på riktigt. Att vi hör ihop. Är ihop. Att vi är mer än bara en natt.
Det skrämmer mig att jag behöver en lögn.

Jag vet att jag är svag när jag ber dig hålla om mig.
Patetisk när jag ber om att bli buren.
Men jag är trött. Trött på att inte vara någons. Trött på att låtsas att det inte gör mig något.
Jag orkar inte se fler ringar. Orkar inte gratulera. Orkar inte hata mig själv när jag misslyckas med att vara glad för någon jag påstår mig älska.
Och jag orkar inte slåss. Slåss mot tanken. Tanken att kanske finns det ingen som någonsin vill ha mig. Kanske är jag inte värd att älskas.

Jag vet att du inte känner mig. Att inte heller jag känner dig. Att vi inte älskar varandra.
Men snälla, håll om mig. Bara för inatt.