hon lägger inom utom
låter träden ha sin gång
minnesvandrande vid den älv
som formade mormors mjukhänder
med sin kyla mellan mattrasorna
och de nötta gravstenarna över stenhuggare och bönder
så annorlunda var det andra
de belästa dårarnas vaktparad
och kvinnorna i de bleka fotografierna av intorkad borgerlighet
och mjuk spets
de som följde också till en kula i huvudet
med gudsordet präntat mellan bladen
sirligt brinnande