Sågen har tystnat.

Middagstillbehören är planterade,

skruvarna åtdragna;

vinden kan inte nå mig här

på solbädden.

Du skriker:

”Luften är fri, luften är fri-i!”

Jag förstår

varför du,

men skulle aldrig själv.

Därför förstår jag inte

varför du.

-

Jag har gjort en tavla

och flyttat in,

cyklat i badkaret

utan att svara på tilltal.

Det var djupt

som en Marianergrav

i min magkänsla.

Den ropar.