rosorna har vissnat

ser på buketten i den nu torra vasen

jag glömde bort dem

lämnade lägenheten och stan i sådan hast

har även minnet av mig vissnat

inte ett ord

inte en viskning på snart en månad

rosorna har vissnat

på vasens botten ligger en spindel

benen krullade upp i luften

imse vimse spindel klättrade aldrig upp igen

inga nät att fastna i

torra taggar på torra stjälkar

den dammiga rosdoften fastnar i näsan

diskar vasen

dina rosor hade vissnat