och ur den stora vitheten
framträder öar av ljus

kropparna famlar efter
kontur - en vagt
böljande skärpa

artärerna sammanfogar
den öppna, genomlyst
röda handen

örat tätt intill nebulosans
anding, hjärtat i bomull

blinkande alger

kastar skuggor av galaxer

över cirkulerade djup
av glödande embryon

och så öppnas blicken

och så är världen till