jag minns galaxerna som roterade utanför ditt fönster
där du blåste rök mot en svindlande evighet
och talade om 90-talet som försvann,
om gogos, Aliens, silvriga
saccosäckar och magtröjor
jag minns när dimman
skulpterade öar av kastanjeträd,

då vi skrattandecyklade
genom slottsskogens mörker,
jag minns din blonda peruk och
de rinnande ögonvrårna i Februarikylan,
jag minns då vi plöjde tunnlar
genom rumtiden och sjöng
”me love she speaks like silence”
jag minns när vi nynnade Tjajkovskijs svansjön
och gled ut över den sista isen

jag minns

jag minns dig

Jag drömde att du var död,
att ingen kunnat hindra dig
den här gången, jag drömde
att du var borta

att jag aldrig hann berätta

att jag älskar dig