![Poeter.se logo](media/img/gui/poeter_logo.png)
![icon](media/img/gui/bg_top.gif)
![](media/img/gui/line.png)
kvinnan har svårt att gå har nästan alltid någon med sig blir orolig när jag ser henne ensam ute Känner oro över det jag ser
i mina öron lyssnar jag till Peter Le-Marc med mina ögon ser jag ut genom fönstret
ser kvinnan som har så svårt att gå komma gående efter vägen hon möter en man han stannar och pratar med henne
han fortsätter sin promenad kvinnan blir stående och ser sig om så vänder hon börjar gå över gräsmattan mot det röda tegelhuset
hon försvinner jag ser henne inte tänker vart kan hon tagit vägen så får jag syn på henne igen
hon har tagit av sig jackan det är ingen värme ute det blåser kalla vindar
så är hon försvunnen lite orolig blir jag så plötsligt är hon där igen nu försöker hon ta på sig jackan
undrar vart hon tänker ta vägen släpper inte henne med min blick så ser jag att hon går mot porten där hon bor
så öppnar hon den och går in det känns bra nu kan jag slappna av vet att hon inte är ute och går bort sig
anits 13 maj 2012
Fri vers
(Prosapoesi)
av
anits
![]() Läst 140 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2012-05-15 23:36 ![]()
|
![]() ![]() ![]() anits ![]() |