som om en varm hand nånsin
nuddat din puls
smulade sönder allt
sen o strödde vägen hem med felaktiga
beslut som nån annan borde tagit
i regn som lovade vår
lät jag allt bara falla
oändligt i glömska
nu natt nu pilar med gift nu mitt-i-prick
målar duk efter duk i svart i svart i svart
svår vind mot rasade murar är inte det värsta
som nånsin aldrig nuddat din puls
regnet rinner som trådar
runt i sjö efter sjö att dyka djupt i
mot botten mjuk botten
svart skugga i smulat landskap
hänger upp duk med porträtt
i blod mot alla svarta telefonsamtal