står på stol i köket
ligger på bord
ett hav fyller mig
sträcker mig efter
räddning ropar rädda
mig rädda mig
herregud vad det stormar här
jag hamnade bara här
plötsligt är himlen så långt bort
står på stol i köket
vill orka med att rädda mig
men faller djupt in i ett hav
som fyller mig snabbt som drunknar mig
vinden rycker tag i skåpsluckor
trycker undan all luft
som vakum här nu
ligger på bord i köket
med ansiktet tryckt mot det jag aldrig
torkade bort
borde egentligen bara gå härifrån nu
när ett hav fyller mig ropar jag inte mer
jag hamnade bara här jag föddes här att
leva färdigt mitt liv
tystnad smeker min torra hud
vilsenhet bryter mig itu
trasig tar jag mig ut i hallen
slänger mig mot dörren
visar att viljan fortfarande finns
vill ut