Kanske dumt
och antagligen fånigt
men ändå
så härligt

du är nervös
jag en främling
och dina ögon som
tydligen
är stora och blå
vågar inte riktigt möta mina
göms bakom blyghet
du pratar med luften

mentolcigaretter
i timmar
en plats i en soffa
i draget från en öppen balkongdörr
och ytterligare timmar
av någonting
kanske ett tidsfördriv

tillslut
hud möter hud
läppar mot min nacke
för en kort stund
för kort stund
du i mig
jag på dig

rosslande andetag
från ditt bröst
sedan är vi främlingar igen