Fäller en tår under vishetens vingar
Tänker på hur livet stannade fel
I en springa av nuet spreds lidelsens ringar
Klyvningen drev oss så långt från vår del

Den bit vi förlorat till fienders händer
Den bit vi förtrycker tills minnet är stoft
Lovord av glöd vi vännerna sänder
Tankar av damm kväver kärlekens doft

Rastlösa skuggor spricker i strängar
Stiger som röken och faller som sot
Lyckan finns gömd i de vildaste ängar
Undret förblir vår gemensamma rot