Utanför mina frostade glasrutor,
breder världen ut sin glans.
Grönskan överröstas endast,
av näktergalens ljuva sång.

Men utanför mina vanliga rutor,
fläker världen ut sin pest!
Avgaserna överröstas alltid,
av en galen mans gälla stämma.

Så jag frostar därför alla fönster,
och låter glansen täcka mina ögon.
Naturen susar sådär härligt i bakgrunden,
från mina högtalares drömlika bas.

Ljuva dröm, ljuva verklighet!