Häromdagen fick Moffa för sig att han skulle gå ut och promenera i det vackra vintervädret. Det kan tyckas vara slöseri med tid att företa sig något sådant när man egentligen kunde ha suttit och supit, det var ju trots allt söndag. Nåväl ut kom han i alla fall och med en jäkla fart också, för på väg ut ur porten halkade han i trappan och for rakt in i sidan på en parkerad BMW. Strålande tänkte han när han synade byxbaken, ett hål stort som en bandyboll hade han lyckats slita upp.
Han borstade av sig det värsta och började gå. Efter ett tag kom han ner till slottet och när han passerade fontänerna på Skeppsbron, dom där som man kallade kungen och drottningens badkar när man var liten, såg han hur en alkis kravlade sig upp på kanten. När han väl hade kommit upp på fötter och stod där och vinglade drog han plötsligt ner gylfen. Moffa undrade givetvis vad fan han pysslade med så han gick försiktigt närmare och närmare.
När han stod ungefär tre meter bort så såg han till sin förfäran vad det var han just skulle till att pissa på.
Små söta gråsparvar.
Den jäveln, tänkte han och tog ett par raska kliv fram mot gubbjäveln, slet tag i byxlinningen på honom och drog ner honom på marken.
” Vad fan håller du på med? ” Skrek han ursinnigt.
Han stirrade på Moffa med skräckfyllda mjölkiga ögon och började säga någonting.
Men innan han hunnit få ett ljud över sina läppar hade Moffa återigen slitit tag i byxlinningen på honom, lyft honom över kanten på fontänen och vräkt honom i vattnet, det var ett lätt javla as. Han höll honom under vattnet tills han inte rörde sig längre och släppte sedan greppet.
När han hade lugnat sig lite insåg han till sin förfäran att han inte bara hade dränkt det förbannade aset utan han hade även tagit livet av två stycken sparvar.
Han stod som förstenad och utan att egentligen fatta vad han hade gjort grät han inombords och i hans huvud skrek samvetet. ”Du har mördat din galning, du har mördat.”

Stackars sparvar tänkte han när han promenerade vidare.

© Johan Lidberg