Varför tror jag?

Jag bär ju sorgens röda bokstav bränd i min panna och
trummorna tystnar i skuggan av mina fotspår.

Varför hoppas jag?

Jag föddes ju utan rätten att leva och
fick skulden varje dag inskuren av de kloka tre.

Varför önskar jag?

Jag hade ju inga egna andtag, var bara till för en annan och
kvävdes så stilla av dessa drunknandes livssmärtor.

Varför frågar jag?

Jag har ju inget svar att ge mig.

Men kanske. Kanske har jag bara en ovis själ.
Och ett hjärta som längtar.