det är tyst och stilla

på den stig jag vandrar

långt från staden brus

och larm

endast fåglarnas underbara

sånger hör jag så när vinden

tar i och det susar i trädens

kronor det är som ljuv musik

i mina öron

tycker mig höra någon

ropa mitt namn ser mig om

det finns ingen där

det låter som någon går

bakom mig det knastrar

i gruset på stigen ingen

kan jag se när jag vänder

mig om

men någon finns där

jag känner det i hela

min kropp

jag går ner till vattnet

det kluckar så skönt

när vågorna träffar stranden

ser något som är skrivet

i sanden vågorna har suddat ut

delar av det som är skrivet

försöker gissa mig till vad

det står men det går inte

jag vänder mig om för att

vandra hemåt när jag känner

någon smeka min kind

viskar i mitt öra utan att

jag hör

funderar en stund vem det är

som följer mig på min vandring

i skogen jag kan ana att det

är Du som vakar över mig

vart jag än går

anits 4 juni 2012