En dag med barfotafötter 
på den jord jag älskar

Rakt stående framför

Talandes med all den rädsla
all den fröjd
allt det där som legat inom

Så länge dolt
men nu pockandes längtandes
efter att komma fram

Där

Ja du vet där, där vi kan mötas
och jag kan berätta
vända tillbaka och framåt
och djupdyka i det svartas sälta
Den sälta som format mig
För att sedan lätta mot allt det röda
Sväva stilla bland de lyckliga paraplyerna
och de sjungande kosmonauterna
Ut och bort till den horisont
där stegen formas som de vackraste av sånger
lika mjuka som det nära
Det nära jag lägger mot hud och hjärta
och där dessa silverarmar
finner deras sanna form
Armar som famnar
och håller både mig och dig