det är en ålder hon inte vill minnas
och den fadda smaken av alkohol
sexton år och utan botten skar orden
rakt in och av och plötsligt fanns
ingenting annat än den livsmärta hon
burit så länge hon öppnades och föll
och kunde inte sluta skrika inte då
inte den natten när de höll och
hon kämpade för att komma bort
bort från allt det hon inte längre
kunde bära och ändå var det så fel
för det fanns ingen ömhet där
bara blickar av samförstånd
om den galna men vad visste de
om alla dagar utan liv
om alla dagar som omänniska
om alla dagar utan
utan kramar eller kärlek
som hon kunde känna
märka i den tunna kropp
som var hennes
och som kanske
kanske kunde ha hjälpt henne
att återvända