Jag sitter i hallen och dricker dina fotsteg, håller dem

uppochner jag försöker hälla ur det sista

nu hoppas jag

verkligen att hon inte ser mig hon skulle

förstå

och jag tror att hon någon gång har druckit dina

fotsteg och rispat in ditt namn i mjölken

jag spillde i cirklar på madrassen

och du har lämnat din lukt som tyngdlösa vikter i min

behå

jag kan inte dricka mer nu









fast jag egentligen dricker kaffe på jobbet och ler och

småpratar om semestern och

vet de inte att jag aldrig får något mejl från dig och

att min telefon aldrig ringer och kan dom inte höra

dina ord som jag har regisserat många gånger nu

du









glömmer alltid mina repliker och du

ringer inte fast jag tränar framför spegeln och med honom och

jag tänker att jag önskar

att han ska berätta för dig hur

jävla fantastisk jag egentligen är

fast jag tror att han ser mig och tänker

att han behåller mig

tills jag slutar andas in alla jävla partiklar

som du lämnat i min tröja

och nuförtiden

sparar jag alla kläder som har träffat dig














och jag dricker mera kaffe och ler och

jag skrattar när andra ser mig jag är duktig

och jag tror att dom kanske gillar mig

jag tänker att

kanske du är en av dem och tänk om jag glömmer

skratta mitt vackraste skratt när vi träffas

och du

struntar att se in i mina ögon och helt och hållet undgår

att älska mig och jag är rädd









att hon ska se mig och förstå att jag

kom för dig,

jag stannar i hallen och slickar upp

dina fotspår

det finns kaffe kvar och jag har inte frågat om

någons planer för semestern.