jag sitter och drömmer mig bort

om längtan till stranden

där stenarna formats av

vågorna och vindens krafter

tycker mig höra någon ropa mitt namn

ser mig om där finns ingen

ändå hörde jag det så tydligt

det är skönt att sitta och drömma

höra vindens sus känna närheten

till naturen bara få vara

få vara utan alla måsten

måsten som andra lägger på mig

tror jag ska göra har jag sagt nej

så ändrar jag mig inte

jag drömmer om handen som passar

i min en dag kanske jag finner den

den dagen kan vi sitta vid stranden

se bort mot dom blånande bergen

då bara få vara i nuet

anits 8 juni 2012