ditt leende är blått
visste du det?
att dina ögonlock
är prydda med
de tätaste fransarna
i mitt djupaste sinne
lever du i mitt minne
för där du la din hand en gång
kommer för alltid förbli din
plats
om änglar kunde skänka sin glorias glans
skulle jag nog tro
att den i dina ögon fanns
jag ser ner på mina bröst
som tycks formade av din kupade hand
när jag blundar
hörs din röst
jag är inte vilse
inte tappad
jag behöver inte finna mig själv
jag står här i mitt liv
men jag längtar efter en förlorad tid
då jag kravlöst kunde ge dig allt
under blommande träd
på en bänk full av snö
begraver jag ditt löfte
om att du aldrig skulle dö