Att jag aldrig kommer, att jag aldrig blir
Att jag aldrig åker, att jag alltid finns
Att aldrig veta vad jag gör
Om jag gör något
Tänk att jag tänker
Om jag säger om
Tänk om jag tänker om
Om jag alls borde tänka om
"Har du inte allt?"
"Är du inte glad?"
"Är ditt liv inte fyllt av kärlek?"
"Mår du inte bra?"
Tänk om jag inte mår bra?
Tänk om jag inte har något?
Tänk om jag är ledsen?
Tänk om jag bara hyser agg?
Tänk om jag någonsin känt något
Tänk om jag låtit något vara
Tänk om jag brytt mig om något
Tänk om jag hade stannat tiden, eller bara hejdat den för en stund
Tänk om jag kunde spendera varje sekund med dig
Tänk om jag skulle sluta tänka
Vad skulle ske då?
Skulle jag sluta andas eller bara falla död?
Skulle jag slippa skulden jag känner,
eller slippa det jag kanske känner för dig?
Om jag kanske aldrig kan vara helt säker på om jag tänker, om jag känner, om något jag kanske gör.
Jag kanske lyssnar just nu, istället för att be dig lyssna på mig.
Det kanske inte är jag som är jag, det kanske är du som är jag?
Vem vet egentligen?
Vem har bestämt att det ska vara så?
Vem har aldrig varit med om verkligheten?
Tänk om verkligheten inte finns.
Skulle fantasin finnas då?
Fast en sak tror jag att jag vet.
Att många vet.
Att att fråga må vara riskfyllt men svaret kan bli det enda som betyder.
Ty ett "ja" kan få ödesdigra konsekvenser.