Ser du hur sommaren avvaktar

med kinden köldnypt mot försommarvindens svalka

och hur vi värmer orden innan de uttalas

ger dem tillträde till det innersta

och låter dem smälta på tungan

låter dem fylla ut mellanrummen

så att vi inte kan låta bli

att läsa mellan raderna

det finns semikolon

som ger tolkningsutrymme,

där de ritar sina mönster mot himlen,

vid fåglarnas hastiga flykt när vinden blåser från norr

och vi ska låta våra punkter varligt sträcka sig mot linjerna

söka sina kommatecken i horisonten

och komma, komma

linjerna är horisontella nu

och frågetecknen vaggas ömsom in i sötman

ger efter för värman

och omsluter hela kvällen

Lyssna, sommarvind,

solregnet sjunger av dallrande värme

drar sig mot mänskorna som samlats vid stången,

och barnen som dansar intill bildar förgrunden

i något som snart ska vara denna vår sommars första minne

alldeles snart

 © Birgitta Wäppling, 18 juni 2012