


maj
försommaren minner om erdet är maj och försommarens knoppar slår blygt upp sina ögon möter min blick med förtröstan vinden smeker mina kinder torra från tårar himmelens fåglar som rör sig i sträck över nejden någonstans en gök långt där borta färglägger molnen minnena av er i rosa dräkt
vet du, mamma, jag tror det var du som lärde mig att stanna upp att tillåta mig att se färgerna när kvällen kommer att måla dagern när andan faller på
vet du, pappa jag tror det var du som gav mig så mycket musik inombords att händerna inte kan låta bli att ge pianots tangenter liv åt kvällen hör hur vi nynnar, låter fötterna dansa och omfamna sorgen en stund
jag vet ju att ni vill att jag inte bara stannar upp det finns så mycket uppmuntran i era blickar som jag tar med mig där jag går
blir så glad när jag ser att ni följer mig från molnen vet att ni finns där
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
![]() Läst 234 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2023-06-04 23:14 ![]()
|
![]() ![]() © Birgitta Wäppling ![]() |