Äntligen!
Äntligen en sjungande poesiagitator!
Hon heter inte Jenny Rasch
Som var ordförande i Vietnamrörelsen
kring 1968
Hon heter Jenny Wrangborg och står
ena dagen på ett torgmöte för brevbärarna
på Slussenplan och den andra
på ABF:s hundraårsjubileum samman
med Vänsterpartiets blåsorkester
och två körer och sjunger fram sina
knivskarpa självupplevda texter
om landets allt större klassklyftor
Hon vet inpå sin förtjusande bara hud
vad det handlar om i den djungelns
lag som Reinfeldt EU och världsbanken
ansluter sig till

Där står hon helt klädd i svart
och som en annan vänsterprinsessa
i sina guldgula lockar och säger
att vi ska ta igen det som nu fråntas oss

Man känner historiens vingslag
och blodet som strömmar med
dubbel hastighet genom ådrorna
Och tänker kanske på polarn Nacka
som sjöng:
Vi kommer tillbaka!
Vi kommer tillbaka!
Av någon anledning så gör
vi faktiskt det...