Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du var allt

Du sa att du älskade mig,det var bara en dröm
Men det varade en stund,
Du var den ända som hade nyckeln till mitt hjärta,
Du öppnade dörren men du stängde den sedan.
Så många minnen vi skapat med varandra
Du lyste upp min dag när allt var svart, du var allt mitt hjärtas skatt.
Du lämnade mig utan svar, varför stannade du inte kvar?
Kommer du ihåg vad vi lovade varandra?
Att vi alltid skulle vara varandras, du lovade att vi skulle bli gamla tillsammans.
Kommer aldrig glömma när vi Va med varandra,
När vi va tillsammans så blev jag förvandlad.
Kommer aldrig glömma dagen då du satt ringen på mitt finger,
Jag knäpper mina händer och ber en bön.
Jag kollar på andra sidan av min säng och ser att den är bäddad,
Du brukade ligga där så fin du var och jag väckte dig med en puss varje dag.
I din famn kände jag mig trygg, du fick mig varm när vintern va iskall,
Jag var hel med dig, men nu när du är borta är allt iskall och jag kryper in i mitt skal igen.
När vi träffades så såg jag allt så klart, hela livet blev underbart.
Jag minns så väl varför kärleken brunnit av olika skäl,
Minns det som igår första gången du log, och jag föll direkt för dig och den kärleken till dig finns kvar hos mig än,
I mitt sagoland är du min igen, vill inte vakna upp och se verkligheten
för du satt ett spår i mitt hjärta som inte rinner ut med tiden




Fri vers av Nikoh
Läst 175 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-06-19 17:36



Bookmark and Share


    ej medlem längre
känner igen mig, det är sant ofta lever vi i en bubbla som stiger och stiger tills personen med dig i bubblan spräker den med en nål och man själv är den ända som faller pladsk på marken.
fint skrivet!
2012-06-20

  Osvalds_Dotter VIP
Jag saknar ord för din text......
..... Den berör djupt i mitt hjärta.
2012-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Nikoh