Då ideilogi går före välbefinnande och att bli frisk.


Så började det hela! skräckpsykiatri (del1)
Då jag var 16 år så vaknade jag upp en lördagsmorgon och kände mig trött och frånvarande.
Tänkte att det var ett virus och inget annat.
Gick till skolan som vanligt,mändag morgon och kände mig fortfarande i ett konstigt tillstånd.
En klasskamrat sa till mig att jag såg blek och trött ut ,men trodde att
det som sagt var var ett virus.
Helgen därpå skulle jag tävlingscykla och åkte iväg med gänget till tävlingen,vad trött du ser ut sa min tränare,du är dig inte lik.
Gick med min mor till läkare alla värden helt bra!
Tiden gick och jag lyckades sommarjobba trots allt och interraila.
En fransk bonde sa att du är sjuk och en fransk interailare tyckte jag var trött.
Hemkommen från utlandet fortsatte symtomen i form av frånvaro trötthet stelhet.Vad ta mig till? skolan börjar snart!
Ska gå naturvetenskapliga linjen,nåväl börjar den i alla fall.

Lärarinnan frågar mig när jag är ensam om jag har epilepsi eftersom jag bra försvinner imigsjälv helt frånvarande.
Hon förstod såväl att någonting var helt galet med mig till skillnad från min flumpsykolog Christer Svartengren som jag senare fick på Maria Ungdom.
Efter ett tag lade jag mig på gatan efter att ha druckit 2 flaskor vin och ville ha en psykolog.
En polisbil plockade upp mig och lämnade av mig på maria ungdomspol.
Senare skulle det visa sig att det blev mitt livs största misstag.
Jag trodde att jag skulle bli skjutsad till psykakuten så fel jag fick!