Midsommarnatten finns där ännu;

den slumrar inombords fastän gryningen redan vaknat

i medvetandet surrar tankarna kring det enda centrala

rymden som behövs för att bära deras betraktelser,

deras hängivenhet, deras omistliga livsrum

tidslinjen

är ett ingenmansland mot insikten

och de tillkommande dansar i allt snävare banor tills de en dag förstår

att det är just utrymme som krävs,

perspektiv på tillvaron,

och lika mycket vidd i älskogens kjolar som horisonten anar under sitt himlavalv

fästfolket håller andan medan de tillsammans skapar svängrum

ser du hur deras zoner lyfts

hur sfärerna slutligen förenas

och hur det som tidigare var en barriär

löses upp och blir till en helhet

© Birgitta Wäppling, 23 juni 2012