Mörkret växer kring mig
En ensam, svag pojke
Vilsen i den eviga rymden
Med röster som talar
Och säger vad jag ska göra

En spindel med ett vänligt ansikte
Som biter om jag gör fel
Och ger mig instruktioner
Till vad jag inte vet

En dyster sorg som sitter
En sten med ett rep runt min midja
Som sakta faller ner för en klippa
Och allt jag gör är att stirra

Bevittnar min sista stund
Fast i mina egna tankar
Ett mörker som bara expanderar
Med stjärnorna som lyse
Och solen som guide

Mina drömmar har inga slut
En värld fri från lidande
En värld utifrån vår värld
Med ingen annan än naturen
Som omger mig

Med förvirring, tragedi
En spark i magen
På en liggande krympling
Som gråter förtvivlat

Stjärnorna, rymden
Skogen, naturen
En värld bortom denna
Dit tar mitt sinne vägen

När stenen sjunkit till botten
Och håller mig stadigt
Under ytan är jag fri.