ensamhet kan vara så skön så fridfull

jag kan gå runt i rummen låta tystnaden

tala till mig inte känna av alla måsten

ingen som talar om vad jag inte gör men

borde göra

ensamheten och tystnaden är helt underbar

när den är självvald

numera har jag svårt att lita på människor

öppna mig berätta om svåra och tunga saker

så blir det när man förstår att det jag berättat

i förtroende inte stannat hos den jag berättat

för

som att jag aldrig känt mig älskad som barn

allt jag tvingades göra som barn inte ska

behöva göra om all mobbing genom alla

år i skolan

mina morföräldrar som var mitt allt min

livlina där mådde jag bra där fick jag vara

barn det kan jag berätta om glädjen som

jag fann dä

där hos dom fick jag lära mig om naturen

vad den har att ge oss så värdefull så viktig

att värna om mormor som tog mig till

kyrkan att få sitta där i bänken bredvid

henne dom är många dom stunderna

som jag bevarat i mitt hjärta

ensamheten och tystnaden den är underbar

när den är självvald inte när den är ett sätt

att gömma sig för att någon berättat det jag

en gång berättat i förtroende fört det vidare

sånt gör ont väldigt ont

anits 2 juli 2012