Naken stiger tiden ur sin kokong och
vackra silhuetter rör sig vid ögonvrån.

Ur tiden kliver fjärilen fram och smeker min kind.

Vingar furstliga med affektiva vindstötar
som fångas upp av mitt virila sinne.

Leendet jag möts av är
som dagbräckningen.
© Niklas Holmgren