Jag döper dig till samhället.
Du som hjälper mig,
att stå bevid mig själv.
Låter mig leva inom din ram,
fritt vandrandes på din rastgård,
med galler himmel.

Jag blev det du ville att jag skulle vara,
det är vi alla,
som får hjälp,
att färdas till platser.
Över trasiga rälsväxlar.
Genom tunnlar.
Dit vi förväntades.
Jag glömmde för ett tag,
att jag,
Vi
kännde,

utan hjälp.