Det blåser i mitt sommarparasoll

vinden virvlande viskar

ord i mitt öra

hör ljudet av krafter jag inte rår på


För närmare nitton år sedan

var det kärleksregn över mig

efter dina slocknade ögon

inte speciellt svårt att förstå


Jag har en lättare kropp ibland

när du befriar mig från tunga bördor


Min tanke får större spelrum

när du är här och lyssnar

eller var du än befinner dig

säger vad som helst

något