Man har funnit något
värt att samlas för

att möta tillsammans

något värt att samlas
under takåsar för
under bara himlar, mellan
stjärnors egenarter

något som inger hopp
ty vid denna tid som är
finns föga hopp att fånga

hopp om utsikten att
fånga ett sandkorn bara
av den stora sanningen

icke utan sanning går vi ett steg

utan denne Higgs vore vi
inte annat än aska spridd

denna ensamma partikel
som knyter oss så tätt
tillsammans, håller oss hela
och samman till materia

det var natt, bland skogar
bara de träd som skog dolde

Jag mötte Higgs ögon
den natten, pliriga, lite
trötta efter alla dessa
vaknätter

icke visste han mer
än vi andra om kärlek
han var en mycket

ensam trollkarl
en tomte bara

med önskningar som vi andra
att en gång finna meningen

vem kunde tro att han
var en tomte bara? en
trollkarl på vars axlar

svaren vilar