hon sökte ofta skydd

när hans sinne rann över

ibland hände det att

hon inte hann ta skydd

då stod hon alldeles stilla i hallen

väntade på vad som skulle hända

det hjälpte inte att hon lyfte

händerna höll om sitt huvud

hon ville inte höra allt han

gapade och skrek, ord som

gjorde så ont

ondare än slagen som ibland

tog över, när orden inte längre

räckte till

en dag slog regnet in genom

dörren och genom taket

han undrade morgonen efter

varför det var så blött i hallen

och i trappan

naturligtvis var det hennes fel

hon fick ofta skulden när något

blivit fel

när hon fick se svärtan i hans ögon

blev hon rädd, riktigt rädd, hon

sprang ut tog sin cykel och cyklade

för livet

hoppades att han inte skulle komma

efter henne, den gången gick det bra

hon gömde cykeln och smög bakvägen

till sin vän, där kunde hon känna sig

trygg för en stund

anits 10 augusti 2012