Tung är livets börda

att bära,

men tyngre ändå var tvärbjälken

som Jesus Kristus bar.

Han som bar all vår skuld

och all vår synd,

upp på vägen mot Golgata.

Dömd av maktens män

som var lika rädda då som nu.

Mot dem som vågar resa sig

mot deras makt.

Vi klagar på vår lott här livet

att bördan vi bär,

är tyngre än alla andras.

Men han bar den utan att klaga,

till döden på korset.

Där de gav honom surt vin

att fukta hans törstande läppar.

Med hån och spe

försökte de förödmjuka honom

han som var, Guds son.

Han trodde

att hans fader övergivet honom,

i den yttersta prövningens stund.

Men hans fader

hade inte det.

Så är många gånger våra liv

vi känner oss svikna och övergivna.

Av vänner

man trott och litat på.

Hans fader

är också vår fader.

Och han överger oss inte,

i den yttersta prövningens stund.

Men vi märker inte alltid hjälpen

han tar inte alltid bort det onda,

han bara hjälper kanske oss

igenom det.

Efter allt vi varit med om

av sorg och smärta,

är kanske bara prövningar

inför det som ska komma.

Jesus,

är vår broder och frälsare,

och hans tvärbjälke var tyngre.

Och han dog på korset

för att vår börda skulle bli lättare,

att bära.

All vår skuld

bar han med sig,

på korset på Golgata berg.

För att vi skulle bli frälsta,

från lidande och från synd.

Möta vännerna som övergivit oss.

så vi ska förlåta dem.

I himlen hos Gud

träder vi alla in i förlåtelsens ljus.

Då blir allt förklarat

och allt blir bra igen.