Ännu ett samarbete med fem ord från Peter Stjerngrim, se vidare vårt samarbete i hans samlade dikter här. Dikten handlar om Universum, tankar nedskrivna utan redigering då jag skrivit om dikten flera ggr och fått för mig att den helt enkelt bara vill vara
Det är lite trasigt här . . .
Det är lite trasigt här . . .
(känner jag)
Det är själva rummet som blir större
det tänjer och utökas
Universums alltså
såsom i Rose Red-filmen
bygges på
knakar
fogar sig
"some houses are born bad"
andra
har invånare
"bad people ignorant people"
Universum alltså
Med en ålder på kanske minst 15 miljarder år
är Universum urtidisk
lastgammal
en kraft
ofattbart stor
större än vi kan tänka oss
Vi är pyttesmå människor
på en planet som kallas Tellus
tror vi är
ägare av den plats vi bor på
och
marken
husen
möblerna
har blivit till Vi och jag-former
I detta Universum
Vi har materialiserats
klonats till galna maniska figurer
störst
bäst
av alla släkten som andas
ha
ha
ha mer!
Men egentligen finns det mycket större ting i livet
luften
planeterna
mellanrummen
andningshålen
vattnet
som vi borde prioritera
hjärnan
livets mirakel
själsfränder
kärleken och lyckan
Allt det som nu innefattar Universum
Vi har allt till låns
vi har våra barn till låns
våra liv
och våra valmöjligheter
fattiga eller rika
starka eller svaga
Universum är inte vårt
Vi delar det med skogarna
bergen
solen
djuren
insekterna
bakterierna
och parasiterna (ni vet hur de lever på andra)
i en maktbalans mellan
rikedom och fattigdom
där allt är ett mått på välstånd
ät om du är rik
svält om du är fattig
ha psykiska plågor oavsett
Ingen universal undergång ännu heller
först bör nämligen de gå
varelserna som inte skäms
gå härifrån
och vi andra har ingen annanstans att ta vägen
när det är trasigt här
Kära Universum
Förlåt!
Jag ligger sömnlös och tänker på dig . . .
Orden jag fick var:
Rikedom
Fattigdom
Universum
Själsfrände
Sömnlöshet