Snön har lagt sig som ett täcke längst gatorna. Genom yrvädret av snöflingor ser jag dig skymta förbi i vimmlet. Jag var som ett bortsprunget barn, på väg mot ingenstans.

Genom porten, ligger Hornsgatan öde, knappt en människa syns till. Bilden av dig har brännt sig fast, och vägrar släppa taget. Med blodröda läppar, brinnande ögon, och hår som styrs av vinden tinnar du upp vintern.

Varför kan vi inte fly in i Terrasse du café le soir. Det finns inget vackrare än att sitta under en stjärnklar himmel, längst kullerstensgator och höra jazzen stråla ut från alla fönster och hak.