eget foto. skogen med sina stigar är något jag tycker om att vandra i, gör det gärna när allt känns jobbigt
Smärtan
smärtan, värken som vandrar runt i min kropp gör mig handlingsförlamad sitter med ett blankt papper en penna i handen
väntar på att orden ska komma så jag får skriva av mig det onda som gör mig så illa i både kropp och själ
jag mötte dig när jag var på väg att ta en kort promenad, genast så frågade du, hur är det mitt svar är numera, det är bra du ser så trött säger du, det är inte så farligt, blir mitt svar och börjar gå
du ska tydligen samma väg, så vi får sällskap en bit på vägen, det är alltid trevligt med sällskap på promenaden
så börjar du prata om alla dina krämpor, det går inte att få en syl i vädret, jag låter dig prata till slut säger du, men doktorn säger att jag är kärnfrisk för alla prov är bra
vi skiljs åt, och jag tänker hur skulle du uppleva det som jag går igenom varje dag, du fnyser åt fibromyalgi som du inte anser är en sjukdom utan något som gamla kärringar inbillar sig
den som aldrig haft den värk som kommer och går hos mig varje dag kan nog inte förstå hur det är att tackla den smärta den för med sig
skillnaden mellan att ha värk och att det gör ont någonstans går inte att jämföra det är inte detsamma det är så jag känner och vet att det är många som känner detsamma
anits 15 augusti 2012
Fri vers
(Prosapoesi)
av
anits
Läst 256 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2012-08-29 21:46
|
Nästa text
Föregående anits |