Pojken stapplar fram
Han vet inte vart han går
Han vet inte vart han hamnat
Han vet inte hur han ska ta sig härifrån
Sakta börjar små droppar växa
Fram ur pojkens ögon
De singlar nerför kinderna
In i munnen
Sältan känns skarp efter
Flera timmar utan vatten
Han tror sig känna igen
Skogen han går i
De kala stora träden växer inte
Vart som helst
Paniken kommer slängandes
Med full kraft
Tårarna droppar nu med
Vansinnesfart nedför hans kinder
Bildar snabbt en blöt fläck på tröjan
Efter planlöst virrande i skogen
Känner han plötsligt
En annans människas närvaro
Pojken blir först glad
Hans fylliga läppar spricker upp
I ett grin
Men sedan stängs det grinet
Mycket snabbt
Människan är för honom okänd
Dess mörka mentalitet höjer sig
Över pojken
Okontrollerbara tårar börjar
Åter igen bubbla fram
Han inser nu
Att han aldrig kommer
Komma hem igen