En fjärran rosdoft från någonstans
ett hem i all enkelhet.
En kväll i början av livet
dörren öppnas på glänt,
hjärtats ros får slå ut i blomning.

Arbetssamma händer flätas samman
i en stund av ödmjukhet och tålamod.
Blickar fyllda av gemenskap
ger trygghet för okända dagar.

Det är en glädje i att bara få finnas här.
Att få mötas i kvällens tystnad.

Förståelse utan ord.
Det finns en tanke
bakom varje ny knopp.
Det finns en mening
med varje utslagen blomma.

Vårdar rosdoften i hjärtats inre.
Paketerar in minnet med röda rosetter.
En gåva att öppna i dagar fyllda av saknad.
Dagar då rosens kronblad faller,
då nyanser djupnar och mognar.

En annan kväll i skogens dunkel.
Ljusets låga falnar långsamt ner.
En ängel stänger sakta livets bok.
Hon väntar på dig i skymningen,
viskar tyst ditt namn.
Hon tar dig mjukt i handen,
visar dig vägen hem.