Som en kaninunge bakom det röda stroberegnet på Docklands. Felplacerad. Ur dina element. Ren i något så smutsigt. Viskar att du behöver få gå sönder lite hos mig. Kan bara nicka. Hem genom Humlegården, hånande vackert. Kunde varit perfekta tillsammans.

Lägger dig i min säng som en ung Meryl Streep, en nöjd alvdrottning. Du säger tack och smeker mig över kinden. Sover så. Påklädda som syskon på utflykt. Under två år återkommer du med samma ord. Samma vädjan efter samma söndergående. Ibland kommer du med medicin i kroppen, vaken sedan två dygn på ecstacyångor. Då lägger jag nästan fysiskt John Lennon ballader i dig. My beautiful beautiful beautiful beautiful girl.

Sedan en morgon tar du min hand och säger att vi är klara nu och att vi redan är änglar för varandra och att vi ses på andra sidan floden när den mer raffinerade änglaformen inträder. Angel Deluxe. Du säger att jag helat och att vi nu måste delas för att inte söndergåendet ska återinträda. Nu behöver jag få gå sönder hos dig. Tjugo år senare. Kräver återbäring, annars tar jag tillbaks min kraft och låter dig upplösas till köttslamsor i ett gathörn. Love hurts, sister.