Slutligen föll jag på ett enkelt uppdrag. Jag som svalt arméer av motgångar, trotsat tiden, fått min största antagonist i säng och, tror jag en gång till och med smält lite is på Odenplan med bara vilja och en fingerpekning.

Som Lawrence av Arabien som överlevde tillfångataganden, tortyr, svält och krig och kom hem till Storbritannien och omkom i en motorcykelolycka.

Som Karl XII, som slogs mot fem gånger så stort motstånd och fälldes av en patetisk knapp.

Som Göran Kropp, som efter att ha cyklat till K2, bestigit det och ändå velat cykla hem utan vila, ramlar ner från ett litet skitberg han klättrat upp för hundra gånger

Som Steve Irwin, som kunde fått huvudet avbitet av tusen alligatorer, men blir stucken av en rocka under en simpel simtur. Som att kliva ur det kraschade planet på flygplatsen och bli överkörd av den minimala bagagehämtningsbilen

Ungefär så föll jag, men smekningen var obetalbar. Fram till fallet