Evigheten är
aldrig långt borta – blott på
en haikus avstånd

Svalorna flyger
ännu några varv innan
regnet uteblir

Ett äpple faller
från trädet medan vinden
ruskar grenarna

Trädgårdssångaren
försöker men överröstar
ej häckklipparen

Svalor kretsade
tyst runt vitkalkat kyrktorn
Grånade skyar

Duvorna kuttrar
varav krävan är halvfull
Sedan ingenting