Inget annat 
än en kant av orbit
Där vikt blir vikt
och drömmar samlas

I den rad av hemliga 
som famnar livet
Bygger jag rakt vid rakt 
Låter tankarna vandra

Likt den olutande i ambulansens skugga
Likt den kloka i slagets sönderrivning
Likt stadions överlevande bland det vackra

Det som lägger tårar i varje öga
Det som andas kärlek mellan bladen
Det som är en flätning av förtröstan

Där syerskorna samlas över livsmönstren
Blir allting sedan tydligt 
Som ord lagda i saknad