Jag känner ett behov
Av att se över de jag omger mig av.
Att hitta de falska leenden
Som bländar mig
Och att höra vilka ord som är lögn.

För jag vill inte leva i en förnelekse
Och jag vill inte omge mig av masker.
Jag vill vara älskad villkorslöst
Fastän jag sällan förtjänar det.
Och inte inlindad i förhoppningarna
Från de som väntar sig mer.

Och jag vill ut och leva livet
Invirad i en filt i tryggheten.
Och jag vill åka iväg och fly en stund
Från det jag förut flydde till.
När jag söker kontakten
Och ryggar tillbaka för beröring.

Och jag VET att det inte är jag som talar
Utan mitt mående
Och jag VET att jag kommer fatta beslut
Som jag kommer ångra bittert.
Men något som jag inte vet
Är hur jag fortsätter må bra
När höstmörkret faller utanför fönstret
och kylan river över huden.