En skata kraxar

genom sömn

såsom den kraxat

vid myrarna en

gång då synen

var blek och

orden ännu

outtalade

de döda och de

drömmande delar vatten

bottnens hällristade sagor

skimrar genom grumliga röster

och händer rör vid varann

famla över mitt

fossila ansikte

väck mig